det är alla hjärtans dag snart. jag har alltid gillat alla hjärtans dag, den var så mysigt när man var liten, gjorde fina kort, skrev dikter, klippte och klistrade. men nu, är det inte bara att alla ska äta middag med sina respektive partners? NEJ, jag har ingen partner.
jag kan visst då gratta, eller grattar man på alla hjärtans dag?, mina kompisar, och min familj. men det känns som ett försvar. har man ingen partner, så ska man ju "fira med sina kompisar", ha kul med dem, visa att du tycker om dem, och BLAAA BLAA BLAAA!  mina kompisar vet att jag älskar dem, även fast vi inte säger det någon gång.
eller, en gång. då vi var i stugan i blekinge, vid sista dagen - gråtdagen, DÅ, endast då har vi sagt, jag älskar er.
& det räcker, jag älskar dig är uttjatat, det har ingen betydelse om alla säger det hej villt.

(när jag då säger att jag älskar björn gustavsson, heath ledger, jude law, jake gyllenhaal, etc, då menar jag att jag gillar dom, att dom är snyggingar. men jag känner ju inte dem. jag är lite ironisk, FAST ÄNDÅ INTE!)

jag ska göra det bästa av min alla hjärtans dag, jag ska plugga matte...
jag skulle, egentligen spela match. men jag har inte fått samlingstid, jag har missat ett par träningar, och de har inte sagt till mig, utan endast lämnat ett schema då alla matcher spelas.
ska jag anta att jag ska spela? eller vad? FÖRKLARA FÖR MIG!
jag hinner inte spela match, jag vill inte spela match. jag tror helt enkelt jag skiter i att spela match.
sov gott, så hörs vi antagligen imorgon.