alla pratar om att vara snäll nuförtiden, att hälsa, hålla upp dörren. att bara så mycket som tacka.
själv tycker jag vi är alldeles för taskiga och dumma i munnen idag, det gör många andra också. men varför händer det ingenting?
bara som en sådan liten sak som att säga tack för maten, i matsalen, vilket jag gör själv varje dag.
säger hej och ger ett leende och då får man tillbaka en blick som säger, för att citera min kära kompis unni, http://welly.blogg.se/, HÅLL TYST, du loppsmittande hyena.

igår när jag var i stan, skulle jag åka till min mormor och morfar med en helt främmande buss, har aldrig åkt den förut, och så tänker jag nervös, var ska jag gå av? hur mycket kostar det? jag går på och säger nervöst..
- ett barn till.. till möllevägen.
- VA?! förväntar du mig att jag ska kunna alla gator, det är inte mitt jobb.
- till.. klagshamn då.
- nio kronor.
inte för att vara så, men ÄR det inte hans jobb som busschaufför att kunna gatorna?
väl på bussen var det knökfullt, det stank svett och alla var helt röda i huvudet.
jag ställer mig vid en stolpe och håller fast mig, en liten söt flicka står brevid mig. vid nästa stopp stiger där av två stycken, och jag intar sätet, som blir ledigt och frågar snällt lilla flickan:
- vill du sitta brevid mig?
hennes stora blå ögon spärras upp, hon blir likblek i huvudet, och stammar fram ett stumt, ja......
HERREGUD, JAG FRÅGADE OM HON VILLE SITTA BREVID MIG, INTE OM JAG FICK SKÄRA UT HENNES HJÄRTA!
inte nog med det, när jag har åkt ett tag, och lila flickan har lämnat min sida, så stiger det på tre 12 åringar och skriker och har sig, jag sitter och käser min bok, och har det ganska trevligt, tills det börjar regna godis.
från och med nu, så ska vi vara snälla okej? ALLA! där med basta!

förövrigt har min dag varit hemsk, jag har varit arg och ledsen, och allt slutade med att två lampor rök i golvet och glassplittret flög.   hur har er dag varit?